Hej och varmt.

Välkommen till vasahistorier.

I dagens avsnitt möter vi åse borgeryd.

Hon är entreprenör inom hälsa, skidåkare och mental tränare.

Hon har åkt Vasaloppet elva gånger, men tjugotjugotre tog loppet slut redan i oksberg inte på grund av vallan, inte på grund av vädret utan för att kroppen plötsligt sa ifrån på ett sätt som hon aldrig tidigare upplevt.

Det här är berättelsen om att kliva rakt in i klimakteriet.

Mitt i världens största skidlopp om att bryta, åka hem och att tro att allt är över.

Det här är åse borgeryns vasahistoria.

Ja, men då hälsar jag varmt välkommen till vasahistorier till dig åse borgerid.

Jag.

Tänker så här, för de som inte känner dig innan den här podcasten, vem vem är du?

Men jag skulle nog säga att.

Entreprenören inom hälsa och sen att jag är skidåkare i det är en annan sak.

Infödd Peter bo med familj och och allting här i pita och och ja.

Tycker ju att det är roligt att bo fint då på en liten stad så att jag trivs väldigt bra här var det.

Jag vet inte om det var så jäkla bra förklaring.

Någon som känner, vad skulle du säga?

Det finns ganska mycket mer, men det kanske kommer också.

Vem vet, vi får gräva lite helt enkelt.

Hur startade din relation till skidåkning då och vasalopp?

Alltså, jag åkte ju skidor när jag var liten som barn och vi är ju en liten skidåkare.

Familj, alltså.

Vi har åkt ganska mycket skidor i familjen när jag var liten också, men.

Jag, egentligen så vet jag inte hur jag hamnat på det här.

Det var liksom.

Genom att jag har sett ett vasalopp typ 2011 på TV och bara tänkte, men där verkar kul och däremot så mycket man göra och då hade jag typ så här grävt fram de gamla skidor.

Jag brukar säga att det är några gamla peltonen från från 87, men det är väl kanske inte så långt bak i tiden som jag hade testat och så stuckit ut och insett att shit.

Det här är ju faktiskt roligt så innan det hade jag inte åkt särskilt mycket skidor.

Så 2011 då?

Då satte jag mig och så började jag tänka, men det här måste jag ju göra alltså in på vasaloppets sida och så.

Boka och så bokade jag även min man då.

Hur gammal åkerspelare så han fick åka med och han är också ganska hans.

Han sa inte snål han sig kostnadsmedvetaren som sagt nu har när han kom hem.

Vet du vad jag har gjort?

När var det gjort jag bokade oss på Vasaloppet nästa år?

Va?

Jo, det har jag gjort och jag har bokat alltid och jag har betalat allting och jag har bokat plats och boende och hela grejen han bara OK, det är med så vi börjar ju träna lite för Vasaloppet och och.

Tjugohundratalet.

Då åkte jag det här första Vasaloppet.

Ja, och det gick ju bra.

Jag tror jag åkte på så här sex, sex och 40 eller någonting första Vasaloppet och ja, men jag tänkte bara när jag åkte i mål.

Det var en bra upplevelse.

Jag använde mental träning även då, då 2012 till det här ändamålet.

Men jag insåg att det här vill jag göra igen.

Det här var roligt och jag insåg också ganska snabbt att det här måste jag ju kunna bli mycket bättre på så att.

Jag tror att redan så här 2016 eller något sånt eller 2015, jag vet inte exakt då var jag ju statlig två och.

Och det är en typ topp 31 bland alla damer och så att det har ju gått bra.

Häftigt så att så startar resan och vi ska ju prata mer om om den biten alldeles strax.

Men jag tänker så här innan vi innan vi liksom gräver oss ner i i faktiskt ett specifikt lopp ska vi foka lite extra på här idag då?

Men men innan vi gör det så har vi en faktaruta i i den här podcasten och jag tän.

Ker att vi kör igång med den så att vi lär känna dig som skidåkare från från början då?

Först och främst.

Jag har nästan rört lite grann vid det ämnet, men men vi har nog inte fått svaret hur hur många vasa har har.

Det blivit.

Elva vasalopp har jag ställt upp i, men sen också lite tjej vasor och såna saker.

Men om vi säger just specifikt nio mils så är det elva.

Stycken snyggt och under elva lopp så har du säkert upplevt lite olika väderlekar, men om du måste men du.

Måste liksom om du måste välja mellan ett regnigt eller ett svinkallt vasa, vad väljer du då?

Jag är ju ganska väderoberoende.

Där jobbade jag genom ganska snabbt att jag skulle bli en en sån här inom parentes som inte satt och tänkte, yes, nu är det fint väder eller?

Och nej, nu börjar det snöa för jag var så störd på att alla var så fort det börjar snöa.

Då slutar ju alla tänka då bara åh nej, det kommer att snöa så då använder jag det som ju sämre jäkla förutsättningar.

Det var desto bättre kommer det vara för mig.

Så jag gillar ju jäkla härk föran alltså kallt och jäkligt eller regnigt och.

Solsken alltså det det ja fint att träna i, men det är liksom.

Det känns inte som att det är meetmindset.

När jag ska starta ska det vara jävla härk.

Så regn och zink samtidigt.

Det går bra, det är fint.

Men nej, jag kan inte svara på det.

Både det går bra eftersom man jobbar med mindset så ska jag svara på någonting här.

Då förstörde ju mitt mindset.

Nej, men man får svara båda så är det faktiskt så att.

Och och jag tycker att ditt svar var var både både bra och intressant.

Den är ett otrevligt att vara.

Det är ett otrevligare att vara blöt kyla kan man alltid liksom värja sig mot med värmesockar och.

Känner ändå.

Ja kanske.

Svinkallt.

Det är ju fan svinkallt jämnt där uppe.

Energi gel eller vasaluppsbuller.

Alla dagar i veckan.

För smakens skull.

För att slippa tugga och att jag ofta inte mår så bra när jag tävlar.

Och så går det fort att få energi där, liksom klart knappt.

Tyst i spåret eller babbel?

Babbel kanske att man hjälps åt.

Jag gillar ju inte de här som ligger och och längst ner i bak i en klunga knäpptysta och inte gör jobbet och hjälper till och då börjar jag ofta babbla och käbbla så att jag tror att de som åker klunga med mig.

De vet att jag styr upp den ibland så att det är säkert många som har tyckt att det var ju bra, men som också hatat hon som alltid håller på att styra.

Du.

Vet de här som bara ja, kan vi hjälpas åt och drömma ligger på rutt och sen hör man att de pratar i bakgrunden.

Man bara du ligger ju absolut inte på det om du pratar med din polare här upp och kör.

Jacka eller kroppstrumpa?

Kroppstrumpa.

Skinns valla eller banka skidor.

Blanka och skins för jag tycker ju skins är livets bästa uppfinning när det gäller skidåkning för så många som har hittat i skidspåret.

Bara titta ut här så har många skins.

Men blanka säger jag när det gäller tävlingen och är det snabbast på blanka också.

Men jag föredrar ofta att träna med skrives.

Jag tycker det är roligt att göra både och.

Men tävlingsmässigt bland 100 %.

Snyggt om Vasaloppet var en låt, vilken låt skulle det vara?

Alltså, det finns så många låtar jag tänker liksom, men jag jag hamnar ändå både i sound och lite grann i text och då är det syn på nya destruction med megandep.

Ja.

Det är liksom så här.

Det är liksom symfoni, men det är också förstörande och det är råttor som far runt där som tokar och håller på.

Mario ja, men det den är bra.

Jag gillar den, men jag är ju en sån som jag.

Jag lyssnar på mycket musik.

Och kopplar mycket musik så att det finns många låtar som jag har haft genom åren som dressed for success med Roxette.

Det är också så här jätteudda, men den har jag lyssnat på ganska mycket inför vissa men megat simpany symfony of disruction yes.

Sista frågan är faktarutan då vad?

Vad har du för favoritkontroll längs vägen i vasaloppspåret?

Alltså, jag gillar smågan.

För det är så här, wow, nu är jag ju redan här.

Nu har det gått bara en liten stund, men jag skulle säga alltså eldris är ju ändå underbar.

Alltså, man kommer dit och känner bara.

Ja, jag är trött som tusan och det liksom, men det är sista kontrollen och nu är det bara full fart in i mål så att egentligen någonstans där man har ju med typ hatkontroller.

Ja, men jag tycker ofta evertsberg oxberg eller de är liksom alltså.

Det är ju mitt i allt och det är mycket folk och liksom det är så där.

Men ja det har man haft alltså.

Svackorna kommer ju när man ätit för lite, då hatar man ju de kontrollerna för man är svintrött då.

Då vet jag ju att om jag hade liksom tryckt några extra gäl så hade jag inte varit lyckats av trött.

Men favoritkontrollen.

Det är både smågorna och eldis.

Det är liksom ytterligheterna den första där massa, men kan man ju så lätt det går och sen kan ju liksom Risberg vara för jäkligt liksom.

Nej, men jag jag.

Jag hittade ett mönster här, det det, det ska vara antingen.

Regn eller svinkallt spelar ingen roll och det får gärna vara i början, eller?

På slutet, alltså.

Jag är kontrasten av drottning ja i alla sammanhang.

Jag gillar liksom iskallt och supervarmt.

Jag gillar svart och vitt och det.

Ja, men och det går ju går ju igen här också helt.

Enkelt kanske inte är så lagom ändå.

Vad härligt och.

Snyggt tack för dem, tack för de svaren.

Vi ska ju röra oss lite grann mot mot det som är ditt ditt senaste vasalopp.

Det är ju.

Det var ju våren 23 har vi kommit fram till här igenom genom internet tänkte jag så.

Googla fram.

Och och jag tänker så här, att för att inte ta hela hela den här berättelsen på på på en gång, så så tänker jag att vi kan väl ta det från början lite grann.

Och om du om du minns om du kan berätta lite grann om hur det kändes inför det här loppet?

Vad vad minns du?

Egentligen så alltså.

Jag brukar ju säga att jag hamnar i klimakteriet i oxberg.

Det är liksom det som är grejen, men men för att göra liksom historien, vad vad, vad hur jag tänker så är det.

Det hade ju hänt ganska mycket den säsongen med mitt mindset och liksom mitt sätt att tänka.

Jag tror inte riktigt att jag tänkte att det hade med liksom klimakteri att göra, men jag började ju tänka.

Att lite loppet har kört att det var liksom en nödfärdig med det här.

Varför gör jag det här?

Träningen gick rätt bra, men jag hade inte samma driv alltså.

Jag kände inte igen.

Mina tankar från det här målinriktad och så här så bara nja, men det svårt att säga för det var helt nya tankar som fanns hos mig med ganska mycket tvivel och tvekan och fundera liksom på varför jag gör det och det hade kommit ganska snabbt också.

Så så det fanns ju liksom det fanns ju om jag ser tillbaks på det nu, ja så hade jag ju sagt till den personen då vänta.

Jag hade ställt ganska många frågor frågor till den personen.

Fruktansvärt som vi sen fick svar på på ett litet hårt svett men ska.

Vi prata om nu då?

Hur hur den upplevelsen var, men som vi.

Sagt, vi ska vi ska sluta vi ska vi ska komma ända till till åksberg den här gången och det

här var ju är det här ditt 11:e lopp i i ordningen?

Ja ja, men precis och och du hade liksom inför loppet så så hade du upplevt vissa delar som som du inte kände igen sedan tidigare utan tankar på?

Ja, men.

En en kropp i förändring kanske på något sätt, men minns du någonting liksom om om man tar det från från?

Var det någon skillnad i förberedelse när du när du liksom är är på gång och ska ska ge dig iväg den?

Dagen den är så mycket som är liksom som är science ett jag.

Bestämde mig för att jag skulle inte stå i kö för att komma i mitt startled.

Jag var bara så här, men jag står ju tvåan.

Det går bra liksom.

Varför ska jag vara där och harva på?

Jag kan ju lika gärna ta sovmorgon.

Det är liksom ett.

Jag har aldrig tagit sovmorgon.

Jag har blivit utmanad till att göra med ali gjort det.

Jag hittar mig själv på morgonen.

Jag åt frukost i sängen som att det var liksom vilken dag som helst.

Jag satt där och kände, men det här är ju gött att sitta här och lite ofokuserat var.

Inte alls där i The mode, bara a stressad kan man ju vara, men alltså att jag kände bara vänta pappa jag är hav är detta alltså en massa såhär testosteronstinna eller mindre stinna gubbar som jag ofta är med på Vasaloppet så var det som så här, vad skulle jag säga alltså?

Jag tror att jag.

Men jag får ju iväg på morgonen och ställer mig på på på starten och jag skulle nog säga att jag redan då om jag hade kunnat se signet så var redan då var jag ju som inte där.

Jag var bara så irriterad på alla som var i vägen och du vet det som är Vasaloppet.

I backen så kände jag, men shit första backen, det går ju ändå bra.

Jag är ändå stark uppför där och det brukar jag alltid vara så att då smågarna dör vid det.

Men sen var ju som kombinationen att jag hade inte jättebra skidor just det året.

Men det är liksom det är sekundärt, men under tiden så ganska negativa tankar och jag är bra på att liksom om det inte går min väg om det inte går alltså om jag har en plan att på det här loppet ska vilja liksom hålla mig.

Jag vill få en pallplats på det här i loppet och så får jag inte det.

Det går inte den vägen så kommer alltid plan B och plan plan c plan b så att jag ändå.

Ändå kan åka i mål och känna men bra.

Ja, alltså.

Det ger aldrig upp.

Alltså ger aldrig upp.

Nej, även om det går åt skogen och jag har åkt ut i skogen, för det har också hänt så så ger jag inte upp och jag bryter inte ett lapp.

Jag har aldrig brytit ett lapp alltså av alltså jag någon gång när jag var sju alltså sjuk.

Någon var någon rullskidlopp, men då vart jag sjuk också, men aldrig brukar ett lopp så det fanns som inte.

Men redan ewertsberg började jag tänka, varför är jag här?

Vad gör jag här alltså?

Då var det väldigt tydligt och då bestämde jag.

Var ska jag åka av?

Och det var så konstigt, tanke så sojigt.

Vad gör jag här?

Då har jag åkt ner för det är ganska stort projekt att liksom åka hemifrån och det kostar pengar och bla bla bla.

Men.

I ja, så jag började som lägga ner där vid ewitzbay.

Jag tänkte nu skiter jag i det här, nu åker jag bara i åksberg och klump i halsen och där åkte jag in i oxberg och jag.

Brukar ju tänka att ja, men där står jag i oxberg och nu är jag i klimakteriet punkt, så det var som ett liksom statement.

Att nu är det dags att ge upp en stund faktiskt.

Det var ju jättejobbigt.

Anker liksom ge upp med kapitulera typ, så jag typ kanske grät en stor bit hem till pites så vi åkte ifrån oxberg typ.

Jag satt vid typkroppstumpar villorna i pannan, typ hela vägen.

Så att du bara hoppade rätt in i bilen, och.

Hoppade rätt i jag grät en skvätt.

Min pappa körde så att han var så här.

Men det är klart, då åker vi hem typ och det ska ju inte vara min syrra var också där så.

Att de såg ju som, men så det var.

Det är sorgligt.

Det är roligt att berätta det alltså.

Vem har liksom startat i startel två?

Brutit i oxberg och hamnat i klimakteriet där typ bara jag tänker jag.

Det är som en sån här udda just nu.

Ja, ja, men verkligen, men och.

Då bestämde jag mig där och då.

Jag ska aldrig mer åka ett lopp då hade slut.

Nu är det färdigt när det är klart.

Nu är det liksom finito och jag det.

Jag tror det står på mina på mina sociala kanaler någonstans att så då är det klart och.

Det var ju så jag kände då alltså på riktigt, då tänkte jag tänk så många som kanske känner så och som man bara förstår det här och tar sig igenom det så finns det ju liksom ytterligare väg att gå.

Men det jag tycker att det är jätteintressant för att jag tänker du nämnde ju tidigare och och.

En en del i det som som gjorde att jag hittade till till dig för för att vara med i den här podcasten är ju också att du är en person som har inspirerat väldigt, väldigt många andra tänker jag till att till och med så här jobba med mindset och och jag tror att blev det liksom extra jobbigt för för din del.

När du när du insåg att så här.

Nej, men att du jag tänker att man måste känna att det är otroligt, men mänskligt sådant läge att man alltså man jobbar stenhårt med sitt mindset och sen helt plötsligt så inser man såhär.

Jag är ju också.

Lyckad skulle jag säga.

Det är jätteträdd alltså.

Det är jättetråkigt, men ibland är det ju bra att vara sårbar att jag känner mig så sjukt jäkla dålig alltså sen fattade jag ju där och då, men liksom att jag det var misslyckande att jag hade farit dit utan att att egentligen jag kände ju att det var fel och så.

Ändå var jag där bara för att jag hade gjort det så många år och gjort exakt samma sak med med olika why.

Jag hade inget to wi då.

Det var liksom bara på rutin.

Det är som en relation.

Du vet man bara håller i för att liksom.

Det finns ingen kärlek kvar man bara är med varann för att liksom hålla ihop det tänker jag så att.

Bara kom insikten att nu är nu är det klart nu.

Är det färdigt?

Ja, sen finns det ju en historia efter också, men det är ganska.

Jag tycker det är som ändå upplyftande tänka att jag tänkte så för jag har ju också in mycket lopp efter det också.

Skitaloppet?

Ja, det det kommer så här, men det kanske är dags nu att ta tag i det där igen?

Jag tror att det blir så man lite låsning också att vad ska jag dit och göra det?

Det var inget positivt.

Men jag är jättenyfiken på att att höra, liksom nej, men vad hände sen då, liksom?

Vad vad berätta om tiden efter den här den här händelsen och vad som ja, men hur du hur du tog dig vidare?

Ett jag innan jag hade kommit hem till Piteå insåg jag ju att det här måste jag ju kunna jobba med också, så det hade jag gjort en affärsidé där.

Och en månad senare, då gjorde jag ett jättestort event i Piteå.

Det var typ.

Jag tror att det var 150 kvinnor som kom på det eventet.

Som hade med klimakteriet och kvinnohälsa att göra det bjöd in massa gäster, dels för att lära mig mer själv, men för att också sprida budskapet, ta bort stigmat och berätta och såklart om den här händelsen också var ju med, så det gjorde jag och utbildade med den som stark inom klimakteriet som coach så att utbildning och event och borde jobba med det här.

Och sen gick det kanske två månader tror jag.

Så satt jag och min kompis Viktor i varsin ute soffa på det var försommar och så började.

Men ska vi ska vi.

Vad ska vi göra?

Ska vi åka noll eller alltså nå orden skyddsloppet?

Nej, men vad fasen sa jag?

Nej, jo, och jag är ju inte svår att betala, jag bara OK, boka så då liksom från något.

Jag ska aldrig åka ett lopp något mer så kände jag att det är dags att ta ett annat sätt.

Jag tar det längsta det jäkligaste göra någonting som för i Vasaloppet är ingen utmaning för mig längre.

Det är utmaning varje gång du gör det.

Men jag vet ju att jag har gjort den så många gånger.

Ja, och det är ju inte så att jag behöver.

Jag känner inte att jag behöver fick liksom försvara någon titel eller så, utan jag vill ju ha roligt i skidspåret.

Jag vill göra nya saker.

Därför tänker jag att det är lite roligt att det är så många som åker Vasaloppet så sjukt många gånger så.

Och sen på sommaren och hösten.

Då börjar vi förbereda oss för Vasaloppet, körde lite längre eller för nordensjön började köra lite längre pass och och då var det det som var i fokus så att året efter så åkte ju inte Vasaloppet utan jag åkte ju då nordensjösloppet.

Det är ju, det är ju härligt.

Jag har ju faktiskt.

Och nu har jag faktiskt lovat att jag ska ge mig på det nästa år själv.

Jag har inte provat det här heller då.

Skriv dig också en månad efteråt för att det är ju helt mentalt kraschad.

Ja, det behöver man OK?

Ja.

Men fysiskt inga problem.

Om.

Några från min arbetsplatslystna?

Då så, så han är borta.

Ja nej, men vad häftigt, men då blev det liksom starten på den blev där liksom omstarten lite grann i i varför rätt.

Punkt.

Om start med nordenskredsloppet, men vi körde ju Norden, nordensködsloppet och jag genomförde ju nordensködsloppet också så att det var ju lite häftigt.

Någonting som jag är väldigt väldigt stolt över och sen har det ju varit mer att jag har bestämt mig för att jag ska ha.

Jag ska ha lopp som känns lustfyllt, som inte är alltför planerade.

Vi åker.

Vi åkte i ylles mellan ylles och lev i fjol.

Sju milslopp var också så här sevinfint att upptäcka nya lopp och vi bor ju också lite udda till här uppe.

Det är ytligt projekt.

Och ta sig ner så att för oss är det ju lättare att åka loppet egentligen här uppe och jag tycker fortfarande att det ska vara roligt att tävla och jag vill göra nya saker.

Se nya vyer.

Ha nya konkurrenter och liksom ja testa nya saker så att det var ju roligt så att det blir det faktiskt i år också.

Det är det typ.

Det enda loppet och bubbeloppet i Umeå som är planerat sen är liksom.

Öppet loppet, men.

Men härligt.

Jag tänker med lite för nu har det ändå gått.

Ja, det har ju inte gått jättelant sedan sedan dess, men med lite.

Liksom för jag har gjort så mycket.

Jag har så mycket andra tankar nu kring träning också och provocerat.

Alltså.

Jag provoceras liksom av att vi vill ha mer kvinnor i spåret, men alltså alla kvinnor i min ålder.

Vi går ju igenom det här och säkert ganska många som slut som tävlade fram tills dess, men som är som ja.

Man hamnar ju i en svacka och du ska ändå ta dig igenom den och.

Det kräver ju mycket att orka träna under den tiden och orka hålla igång tycker jag också.

Så att jag kan nog bli någon form av kvinnohälsa inspiratörer när det gäller det här skidåkning då för nu är det ju skidpositivt vi pratar kring jag.

För jag, jag tänker ju att jag är lika stark.

Jag är lika bra, lika stark och i bra form som jag var i fjol eller i för fjol.

Alltså.

Jag har ju såna konstant alltså.

Mitt mål är lite jag kan ställa upp i ett blopp när som helst under ett år och jag kan väl göra bra ifrån mig sen så jag kanske inte har någon toppform någon gång överhuvudtaget, men men.

Vad skulle du säga är ens liksom?

Om man tänker att man går igenom klimakteriet och och den biten, vad skulle du säga att det är den?

Vad blir den största skillnaden eller vad?

Vad är vad?

Vad ja, men vad behöver man vara medveten om samman hamnar?

För jag tänker att många som som lyssnar på det här definitivt kanske är på väg till att göra.

Man kanske gör bland sitt första vasa då och kan ju vara i den åldern då också kan ju.

Alltid vara bra att ha med sig så här, vilka tecken och vad, vad man vad man kan jobba med.

Ja, men dels vill man ju ändå skänka hopp och säga att jag har ju ändå tagit igenom mig igenom det här igen.

Då jobbat mycket med skidåkande kvinnor och.

Och män men men det jag också vill säga, det är ju att jag tycker ju och upplever ju att ganska många, 40 plus och över det kanske mot 50 plus tränar ju åt skogen för mycket, alltså med tid och med ålder.

Det som har förändrats från mig nu och tio år tillbaka i tiden.

Det är att jag behöver mer återhämtning.

Och det tror jag att många skulle borde ta med sig för att man blir bättre alltså man ut.

Jag är starkare nu.

Alltså, jag är starkare.

Jag har bättre uthållighet med mig, lite mer smarthet.

Vi tränar åt skogen för mycket alltså, eller att man man tror att man kan träna som eliten, men alltså kompis.

Vi är ju lite äldre plus att man har ju också jobb och familjer och såna saker så att jag tror ju att ganska många skulle kunna dra ner på sin träning och träna mer kvalitativt.

Och vara bättre i skidspåret istället för att jaga timmar.

Ja nu kommer många glädje på mig, men jag är i alla fall av den åsikten och att det blir i mycket krav och press att mer roligt och luststyrt och och så.

Man får ut som 1 1 1 av mina favorit uttryck är ju Johanna ajlas njutglo.

Njutglo alltså älskar Johanna ajglas uttryck njutglo.

Jag stod och njutglodde här uppe.

Senast igår faktiskt alltså.

Det ska finnas en njutning, alltså.

Jag hatar.

Jag hatar liksom pressade situationer och förväntningar tror jag också.

Jag vill typ så här sitta kvällen innan och så bara imorgon är det ett lopp jag kör jag far.

Annars kan jag bli så här.

Nu är det tre veckor innan och då ska vi, du vet så där att lite eller vi mot sånt.

Men jag skulle säga att.

Skillnaden är att jag är mycket smartare nu.

I min min träning och min återhämtning.

Lyssna på kroppen med er och också vågat lägga om träningen.

Alltså.

Jag har mycket mindre timmar per.

Nu har jag ju i och för sig gedigen grund, men jag har mindre timmar per vecka.

Ambray har haft tidigare och jag tävlar ju fortfarande lika stark.

Ja.

Men, jag tror jag tror nog jag tror att det ligger mycket i det och sen sen är det väl den utmaningen ibland som som kan uppstå i att alla behöver ju känna sin egen kropp och och precis som du säger du har en du har byggt en grund under under många år och och det.

Det har.

Det gör ju att man får lite andra förutsättningar ibland på det sättet.

Med det sagt så tror jag nog att man kan.

Det är svårt att ta igen den tiden för någon sätt, men man bör nog vara klok i sina val av träning.

Hur man.

Alltså tränar man ju alltså helt plötsligt har det gått tio år och så tränar du ganska mycket.

Samma som du tränar på tio år sedan eller mer egentligen skulle du börja träna på ett annat sätt och mindre och plus att styrketräningen är ju superviktig när man är i gemensamt som kvinnohälsa när man jobbar med det eller klimakteriet, men även för män att man tränar sin styrka för att få en bärig kropp.

För det är ju också i stakningen idag.

Jag är nästan lite lur på att om tio år så har vi pajade ryggar mer för att folk har stakat och så har man inte styrkan för det.

Att man kommer att se kanske men diskbråck och diskproblematiker och såna saker, men det vet vi ju kanske inte riktigt än eller det ser man ju på feed gott det redan nu.

Men jag tror att vi inte alltid är så smarta att vi ska träna som eliten, men egentligen är vi så här 48 år och alltså man måste tänka lite så här lite smart.

Ja, det finns en balans i.

Det.

Nu har vi pratat ganska mycket om saker runt i kring och och liksom ja, du sa lite grann att du gick i gick i mål, kanske så här aldrig mera var saloppet från det där vid kl.

20.03 i i oxberg.

Oxen i jävla.

Oxberg.

Men hur ser det framåt?

Då är det vad vad tror du skulle få dig att?

Att att kliva tillbaka till till en startplats i i Berga b eller är det ett är det ett fortsatt avslutat?

Kapitel nej.

Jag skulle nog säga att jag ska aldrig säga aldrig om någonting.

Jag har gjort så mycket och ställt upp i så många konstiga saker som jag aldrig trodde jag skulle göra.

Typ så här iscout kanalsim i i kanalen, i Piteå, på valborg och ja, men du vet såna konstiga så det tror det är min mamma som har sagt också.

Du ska nog aldrig säga aldrig.

Nej, det ska jag inte göra.

Men jag.

Sättet att få dig dit, eller?

Inte så att ni inte firar krav.

Nej, men jag tror att alltså.

Om träning går bra och man får frisk, så så tror jag att jag känner där och kört några sidningslopp som går bra, att inte alltför mycket jobb för jag driver ju eget bolag också.

Det är ganska mycket jobb med det och det är mycket just under den här perioden alltså.

Jag jobbar jättemycket i februari, vilket inte är optimalt och det har ju landstinget nu.

Det har aldrig varit optimalt alltså.

Jag har ju dragit ner vasaloppsbussar med ett helt en hel buss med tjejer till tjejbasan och också åkt tjejvasan själv alltså.

Det är ju som.

När jag tänker på det nu, bra blooding.

Ja så att det.

Är ju inte konstigt, liksom att vara lite slut ibland, men det är inte alls omöjligt alltså.

Jag längtar lite grann till att göra det här igen och liksom i en ny tappning.

Men ja, jag måste hitta mitt White tror jag.

Jag brukar ju säga att om något av barnen mina vill åka Vasaloppet, börja med er och samma.

Det kan ju vara liksom headzup till alla att jag vill ju egentligen åka stafettvasa.

Jag vill åka iväg och så åka stafettvasan och så har jag som två lopp.

Man kan åka stafettfasen och sen Vasaloppet.

Då tar det liksom udden av det där stora Vasaloppet och får göra något roligt innan också.

Varit min min taktik de senaste ja det är nog nästan åtta åren att åka.

Dels för att jag ofta bor på ett ställe där det finns inte finns någon snö att man är så sugen på att åka lite extra?

Extra skidor när man ändå åker upp, men sen så tycker jag att det är en det brukar vara en ganska bra genomkörare och framförallt ett fantastiskt sätt att.

Att ofta umgås med med personer som kanske inte tar sig till till till Sälen eller mora under den tidsperioden för att man känner att ett ett vasalopp är ju alldeles för långt.

Och det är inte för mig och så där.

Men jag har minst tre exempel på personer som har åkt stafettfasan ett år och sedan tyckt att ja, men det här gillat atmosfären, att känslan så pass mycket så att då har man ju använt sig året därpå till till till det stora loppet.

Men.

Så stapet fasen är ju en.

En grej.

Men det är ju liksom skidåkningens högtid, så det är klart att när när jag inte sett ett lajv helt vasalopp sen dess då när jag är på TV utan jag har liksom varit ute och skidor själv och så.

Så det är klart att det är är liksom lite lurigt.

Det är lite känslomässigt med vasen uppe.

Om?

Jag förstår det man?

Blir både vad man bara det är liksom symphony of disraction.

Man vill både vara där och så.

När man är där vill man ju bara därifrån.

Fint sätt att binda ihop den delen också.

Jag tänkte faktiskt fråga och du kanske redan har varit inne och snuddat lite grann på det, men men om man tänker sig om man tänker sig ett ett vasa då om du för för nu har du ju du har ju pratat lite grann om den här biten, att det sättet som som du kanske tog dig an basaloppet att där det kanske var det som begravdes där i i.

Exakt vem vet men.

Om du skulle liksom få få måla upp en bild av ett annat sätt.

Du nämnde lite grann om ett en av dina barn bestämmer sig för att.

Därför att det är sämre, men men om du skulle liksom få måla upp ett ett vasall på ett helt annat sätt, hur skulle?

Det jag skulle nog måla upp alltså, även om jag tycker att det är så jäkla coolt att alla starta tillsammans, men jag alltså en egen tjej start.

För min egen del skulle det ju vara jättekul.

Att åka tillsammans med andra tjejer, hamna i klunger med andra tjejer för att ja, men det skulle vara nice sen när man väl gör det kanske det är helt värdelöst.

Det skulle ju vara och sen skulle man starta kl.

10 skulle man starta, men jag fattar ju att det är ganska många som går i mål på kvällen då.

Men man skulle gärna starta upp tio, det skulle inte vara så hetsig på morgonen.

Det är så mycket som tar udd denna Vasaloppet och alla bara.

Men åker jag öppet spår då?

Nej, men det är ju ingen idé eller ingen idé, men jag tycker ju om tävlingsdelen.

Jag tycker ju om ett startskott och att se hur man kan och Vasaloppet är ju också långt alltså man hinner ju komma i svackor och man hinner liksom ofta på vasalopp har jag ju liksom är det fyra mil kvar, då börjar mitt lopp.

Och då mentalt och liksom man börjar åka om folk och liksom man man tar placeringar och.

Men jag skulle nog önska att det var det skulle också gärna få vara senare, alltså på det skulle vara i slutet på mars.

Tänk när det var riktigt så här riktigt rackligt och regnigt när.

Ja nej, men det skulle kunna vara lite senare, lite mindre hets och en tjejstart där.

Det hade varit ja, men det.

Det är många, många ändringar på på en.

Och så annan, då startar man ju tjejerna, då startade jag ju i ett år i elitledet och det är nog jäkligt coolt med att starta bara tjejer.

Ja om jag kan kan tänka det.

Det har ju en viss unikitet att det inte är så här, men men det tillför ju en del problem också, framförallt för elit åkarna då som som det blir väldigt sällan som de får göra sin egen egen tävling i det där då men.

Men samtidigt är det ju en del av unikiteten i sig.

Då är det där att förstå som nu.

Nu är inte jag kvinna då på det här sättet, men att förstå och tänka blir lång, långt längst fram.

Så så är det några stycken som faktiskt ska vinna det här öppet och att vi startar samtidigt då den.

Den unikiteten tycker jag är, den är ju magisk, men.

Men den alla de här människorna med olika ambitioner, alltså i boenden där vi bor också.

Då är det ju de som står i startled ja, men vi har nog haft någon elitledsåkare också.

Men till startled tio och det är så det tar som udden av allt att alla peppar varann och ja, alltså.

Det är på olika nivåer.

På olika nivåer och det det är nog en del av magin också som gör att det är på att det fortsätter och bara ut.

Bara utvecklas för år efter år.

Då?

Härligt har vi missat någonting i i din historia med med Vasaloppet.

Alltså, vi har nog, eller det är klart det finns så många berättelser om asalppet alltså.

Det finns ju mycket när man har åkt så många gånger och åkt som alltså.

Jag har ju säkert åkt ja, men över 100 långlag mer kanske två långt i alla fall många, så finns det ju så många fina berättelser.

Nu var ju det här snöpligt och det här var ju liksom lite udda ändå.

Men det finns så många fina, liksom stories och jag tycker det fina med långlopp.

Det är ju att man kan stå på samma prispall som någon som är 22 år och ändå vara 48.

Alltså.

Jag är 48 och just att loppet inte är någon parentes är kört för att man blir äldre utan i långlopp är det ju liksom coolt att man faktiskt kan hålla på länge och.

Sporra kvinnor med familjer och så vidare att faktiskt prioritera sig själv och göra de här sakerna för att jag har fått vara med om så otroligt mycket via skidor, åkningen och.

Träffats så otroligt mycket människor och gått igenom saker.

Men skidåkningen är ju, det är ju fantastiskt en fantastisk dag.

Ja.

Men ja, men det finns finns mycket och jag tycker ju jag håller ju verkligen med dig där.

Att att den där sätt att få fram.

Jag tror att det är det som gör att jag återvänder till till till just Vasaloppet handlar ju inte så speciellt mycket om att det är det är den perfekta platsen att åka skidor på eller nåt sånt där men.

Tycker du inte?

Inte varje år i alla fall.

Man får det blixtra till så här bilderna, liksom.

Skidorna har försvunnit i vatten och det är så mycket snö.

Det är liksom en gång.

Det var liksom mitt första vasalopp 2012, då var det fint väder.

18 minus var det i för sig när vi startade och det är som enda gången där var det så här riktigt grymbart.

Nej.

Men det får man väl.

Jag tyckte det var så kul.

Stefan vildsson sa det så bra när han sa att varje år varenda gång så när jag pratar med folk som har åkt Vasaloppet.

Alla säger samma sak.

Det året som jag ofta det var det sämsta värdemässigt.

Det kan inte vara sämre, det kan aldrig.

Ha varit sämre än det.

För det är liksom det är den klassiska ja och då var det riktigt och alla ska bräcka varandra så jag brukar säga.

Men jag åkte i alla fören och jag.

Har sagt alla var dåliga.

Alla var dåliga och det är säkert inte det sista jag åker eftersom jag är det.

Sämsta det det finns.

Kvar tjejbasen när jag åkte också.

Det var ju som det var ju någon vattenfestival alltså.

Vi brukar kalla det något vasalopp, men då det här var det och pajar ju skidorna alltså.

Det var ju så grus och det var.

Vatten och det bara herre jäkla herkfullt.

Du vill ha.

Ja, ja ja, vad är inne i dimman på mig symfoni av ditt broction och så bara.

Ja.

Det var kul att få vara med också.

Nej, men verkligen.

Jag tycker att det var härligt att få få prata med dig en stund och och lära känna känna dig.

Och jag hade ju hört historien lite grann innan, men det var härligt att få få lite mer av den och och förstå mer av vad du gör och jag tror att liksom andemeningen och berättelsen i sig om om det här med att skidorna.

Skidåkning ska vara kul att man ska göra det alltså.

Ibland är det bra att bryta, kanske sina mönster och och och fundera på så här.

Varför gör jag det här och?

Ofta behöver man göra det.

Vad fan gör?

Jag det här?

Så där tycker jag vi definitivt tar tar med oss från från dagens avsnitt att att få få lära lära av din klokskap kring de här bitarna.

Så tackar jag dig så jättemycket för att du ville gästa den här podden.

Tack så mycket.

Tack vad roligt att jag fick komma och vara med.

Det där var alltså åseborgs vasahistoria, en historia som slutade i oxberg, men som också var starten på väldigt mycket nytt.

Flera historier som denna hade väntat redan nästa onsdag.

Vi hörs i podden och vi ses i spåret.